Blir det någonsin det? Här har jag haft tre månaders sommarlov där jag faktiskt, måste erkännas, mest längtat tillbaka till skolan. Det är väl ett gott tecken såhär i början av en utbildning. Jag hade finfina planer på hur organiserad jag skulle vara, jag skulle plugga varje vecka, göra fina anteckningar och samla ihop i ett fint system så att det blir lätt att repetera inför tentan. Hur tror ni det gick för mig första veckan? Naturligtvis. Plötsligt var det mycket roligare att fika, träffa kursare, baka bullar, städa lägenheten, och nu sitter jag här. Söndag kväll. Embryologi. CNS utvecklingen. "Hoppsan, var det sådär många sidor." Vad roligt, bäst jag skriver lite blogg om hur karaktärslös jag är. Det har varit roligt att börja igen även om fredagen innehöll en över två timmar lång anatomigenomgång. Äldrekursare som agerar snälla amanuenser till oss går tålmodigt igenom långa listor med latinska namn på områden i hjärnan, vener, artärer, nerver. Utan att blinka pekar hon ut den ena ogreppbara strukturen efter den andra i hjärnan. (Inte lätt att kludda ned dem på en kursare tyvärr, hade ju varit praktiskt annars.) Detta efterföljt av en histologigenomgång med 20 olika preparat som alla är rosa och lila. Magiskt nog är den ena faktiskt lever och den andra tarmludd. Det blir säkert bra, med lite övning.
Nu ska jag sluta blogga och läsa embryologi. Ska bara städa mitt skrivbord först. Och göra en kopp te också. Förresten borde jag säkert slänga i en tvättmaskin med. Det är nog lika bra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar