tisdag 15 december 2009

Otillräckligheten

Det är för mycket nu, faktiskt. Det värsta är nog inte sömnbristen, den fulla mailinboxen, den låga borde-göra-snarast listan eller insikten om att tentan kryper sig närmare för var dag. Det värsta är känslan av otillräcklighet, att inte vara tillräckligt bra, att inte läsa tillräckligt, försumma sina vänner, vara en dålig dotter, en dålig vän, dålig flickvän. Det känns som jag sträcker mig och sträcker mig, och trots det är jag bara otillräcklig. Just den känslan är nog nära förenad med medicinen, man är alltid otillräcklig. Man kan aldrig kunna allt. Kanske är insikten om detta och en ödmjukhet inför det den viktigaste lärdomen. Det till trots, jag vill känna att jag presterar bra. Så att jag kan känna mig tillfreds med mig själv. Just nu gör jag bara det absolut mest nödvändiga och det trivs jag inte riktigt med.
Vår charmiga helterminstenta ligger den 15 Januari, vilket är positivt i bemärkelsen att man får lite mer tid på sig att förbereda under julen, det negativa är just det. Det tar enormt med energi att förbereda sig inför en helterminstenta vilket resulterar i att man blir världens sämsta julsällskap och mest odrägliga familjemedlem.
Hur jag ska lösa situationen vet jag faktiskt inte. Jag tror att det blir säng, sömn och imorgon kan saker plötsligen te sig annorlunda och lite lättare.

torsdag 3 december 2009

Det händer mycket och uppdateras för sällan

Hösten har rasat på i en helt obarmhärtig takt, jag har hunnit med ett otal föreläsningar, patientsamtal på onkologen, teaterspelande, den första obduktionen och tentapaniken börjar nu bygga sig upp ifrån magtrakterna.

Obduktionen är verkligen något, nästan obeskrivbart. Överallt annars i samhället hade tanken på att skära upp en avliden människa varit enbart morbid och absurd. Här blir den på något vis, genom alla kliniska ritualer legitimerad. De flesta patologer jag träffat på såhär långt har varit lite buffliga, gjort det här länge. Och läste definitivt sin utbildning innan det blev på modet att allt skulle reflekteras över. Obduktionsteknikerna dock, helt fantastiska! Lugna, respektfulla, visar tålmodligt studenter bleka som lakan. Jag klarade mig trots allt ganska bra. På något sätt är det ändå, döden är en obarmhärtig men allt så verklig del av livet. I vår värld idag hamnar den så långt borta, förpassad till äldreomsorgen eller en pallitativ avdelning någonstans. Men, den är ju ack så verklig. Ständigt närvarande. Ger en en tankeställare om hur förgängligt livet faktiskt är.

onsdag 21 oktober 2009

Förstummad

Blir jag när jag snubblar över denna artikel på dn.se

http://www.dn.se/nyheter/sverige/tanker-du-vaccinera-dig-mot-svininfluensan-1.978032

Tyder på en okunskap av sällan skådat slag i en viktig, stor aktuell fråga. Mediabilden av hela influensapandemin är mist sagt luddig. För mig som har turen att läsa mikrobiologi den här terminen inser man delar av dillemmat, det finns inga absoluta sanningar, som alltid inom medicinen. Dock är, i min erfarenhet de flesta jag talat med, medvetna om att det största incitamentet för en personlig vaccinering att minska smittospridningen och därigenom också skydda utsatta grupper. Att visa på sådan humanitet hade väl varit det självklara svaret för en politiker. Dessutom är det beklagligt då människor följs av osäkerhet inför vaccinationen och mediabilden är luddig. Svar som dessa får större konsekvens och ger en ökad misstro, det minsta man torde kunna begära av en statlig representant är ett bildat svar baserat på de medicinska rekomendationer och den samlade kunskap som finns i ämnet. Det finns ju en anledning att mångmiljardbelopp satsas på en sådan här insats och det är facinerande att de själva inte verkar veta om varför detta görs.

fredag 9 oktober 2009

Om synen på människan

Jag inser med viss förskräckelse att min syn på människan förändras.
Under termin 1 var jag med på BVC och träffade barn på 6 månaderskontroll. Det första jag såg var just det, barnet. Den nyfikna blicken och de stora bruna ögonen. För några dagar sedan träffar jag en baby som är letargisk, slö. Det första jag ser är maskineriet, börjar omedelbart tänka vad som falerat, gått fel. Det skrämmer mig lite, i efterhand. Att jag såg maskineriet först, omedelbart. Inte barnet. Jag tror det är lätt hänt, patienten blir vid första anblick en sjukdom, något att kategorisera och ett problem att lösa. I andra hand kommer människan. Låter det kallt och skräckinjagande? Båda sidorna finns där, men en medvetenhet om att de gör det är nog bra. Jag inser att jag behöver den andra synen likväl, se maskineriet. Utan det kan jag inte hitta felet, utföra det medicinska. Men jag inser nu att det är skrämmande lätt att göra människan till sin sjukdom och man kommer nog behöva ställa om mellan de olika synsätten, inte låta det ena utesluta det andra. Människan är i första hand människa, en helhet. Summan av sina erfarenheter, sitt liv och omständigheter. Sjukdomen är det sekundära, det är ändå människan som bestämmer hur mycket utrymme sjukdomen får ta och som måste hantera den.

torsdag 24 september 2009

En lång dag

Primärvård. Spännande, brett, får alla delar av människan. Nackdel? Får alla delar av människan, dvs, reda ut det sammelsurium av remisser och mediciner som kaoset vårdapparaten ibland skapar. Med människan i mitten. Kunna så fantastiskt mycket om allt.
Helt slut är jag efter en dag av mängder med väldigt varierande patienter, duktiga men stressade handledare. Underbara sköterskor som gärna visar mig när jag kommer och frågar.
Men dagen är lång, med huvudet på kudden surrar de förbi. Ansiktena.
Man är fortfarande som en valp, en extrasvans som inte kan göra någon egentlig nytta. En fantastisk handledare som till min stora förvåning (och förtvivlan?) lyssnar på mig och bestämmer sig för att skicka iväg lever/njurprover på en patient för att jag undrade försiktigt om det var en bra idé. Jag blir imponerad av ödmjukheten, skräckslagen av högarna av remisser. Handsprit, blåsljud, öppen fråga, prover, handsprit, hastigt vidare. Hypertoniutredning, misstänkt tox, depressioner, ångestsyndrom, äldre par som verkar varit tillsammans för evigt, inte tillräckligt pigga för att vara hemma längre. Vill bo tillsammans. Jag hoppas verkligen verkligen att de får det. Allt annat vore omänskligt. Brottsligt rent ut. Hastigt vidare, näsblod, öron, yrsel. Livshistorier.
Där står jag i mitten, efter 5 minuter med en okänd människa vet jag kanske mer än många i hennes närhet om vad som rör sig i hennes tankar. Röran, stressen, förvirringen. Dagens lärdom? Det bästa sättet är att stänga dörren och vara tyst. Då kommer det fram, historierna som burits hit, tänkts ut på vägen. Jag har lyxen att ta det lugnt, som student. Ska försöka utnyttja det i framtiden, ha lyxen att kunna lyssna när tiden tryter runtomkring.

torsdag 17 september 2009

Idag ska jag bli infektionsläkare!

Idag är det faktiskt så, efter en eftermiddag på infektionskliniken känner jag mig smått sålld. Faktiskt. Plötsligt är det ju det där igen, just det. Det är ju det här jag ska göra sen. Och för första gången känns det inte fullt lika skräckinjagande, rocken känns inte riktigt lika mycket som något man hittat i utklädningslådan på dagis. En härlig påminnelse om vad som är viktigt.
Fort går det påvägen hem i solskenet med ett leende på läpparna. Det som händer med bra handledare, härliga kursare... Rätt plats och rätt tid. Det kommer finnas dagar som inte känns såhär, det kommer finnas tunga skräckinjagande perioder. Men idag njuter jag av det, helt fullt ut. Idag ska jag minsan bli infektionsläkare!

onsdag 27 maj 2009

Obarmhärtigt

Hur tiden går. Hur allt alltid förändras. Hur vi blir äldre. Tid som inte kan fås tillbaka. Döden. Slutgiltigt och obarmhärtigt.
Det gör mig ont, jag vill fånga världen i ett ögonblick och aldrig låta den gå vidare.

Hur inget någonsin existerar för evigt, hur allt slutligen försvinner, omvandlas. Ersätts.

Tiden är för knapp.

torsdag 14 maj 2009

Egentligen är det fantastiskt

Plötsligt slår det mig, mitt i tröttheten, överstrykningspennorna, de milslånga todolistorna. Jag ska ju bli doktor, det är ju jättehäftigt. Haha! Så får jag en liten kick, piggnar till lite och slår upp en av de två pärmarna med kompendier och fortsätter.

Det har varit dåligt med uppdateringar här på senaste tiden, eftersom jag har passat på att engagera mig i ungefär tusen saker utanför skolan har tiden varit minst sagt knapp. Det är verkligen något jag rekomenderar, det finns fantastiskt mycket möjligheter att åka utomlands, få lite bredare perspektiv på sina studier, träffa mängder med bra människor och ha kul!

Mer kan jag sammanfatta termin 3 med att, man börjar faktiskt känna att man lär sig något. Absolut inte så att man kan något, men man kan faktiskt se valfri sjukhusserie och snappa upp ett och annat. Man kan också slänga sig med balla uttryck som "Hematokrit på 46" eller "HbA1c 8,5%". Om man vill kan man köra endokrint akronymrally, där finns att välja av.

Vi har terminens tenta (28,5p) om tre veckor, just nu är jag mest frusterad över att jag inte fått igång tentaångesten än. Det är faktiskt spännande saker vi läser, men skoltröttheten börjar smyga sig på mig nu. Det tar emot att öppna böckerna, koncentrationen är inte på topp och tröttheten biter sig fast. Precis som att hjärnan inte är mottaglig för mer information just nu, som den hamnat i puberteten och gastar "Jag tänker inte komma ihåg det där nu, faktiskt!" och slänger ut de tre akronymerna du just läst genom örat igen. Tröttsamt, när man är motarbetad av sig själv. =) Sommarlov är nog välbehövigt.

söndag 15 februari 2009

Jane Austen..

I am Elinor Dashwood!


Take the Quiz here!



Kan nog, trots allt, stämma relativt väl. =)

tisdag 10 februari 2009

Samtalsmetodik och stora val

Efter tre terminer i Lund delas klassen upp och ca 50 st fortsätter i Lund och 50 i Malmö. Eftersom jag redan bor i Malmö var valet för min del spikat, dessutom gillar jag UMAS! Det är ett trevligt universitetssjukhus med jättebra studentlokaler. Det känns också som att man skulle kunna se en bredare mängd patienter i Malmö än i Lund som är väldigt högspecialicerat och har lite annat demografiskt upptagningsområde. Dock är övervikten nästan alltid mot Lund, så även i vår klass. Imorgon blir det lottning för att jämna ut fördelningen och många nervösa nagelbitare syns i korridorerna.

Under veckorna har vi även tränats i samtalsmetodik, vilket är mycket svårare än vad man kan tro. Finns många saker att tänka på, visa förståelse, ge gensvar, försöka få fram vad patienten oroar sig för, vilket problem man ska tackla först samtidigt som en obligatorisk medicinsk repertoar rusar runt i huvudet "Ospecificerad magsmärta, fråga om ditten och datten och och". Verkligen så bra med övning i detta tidigt, man kan behöva lite redskap med sig... Så mycket saker vi gör utan att tänka på det som kanske uppfattas på ett helt annat sätt utifrån än vi själva menat. Även om vi känner empati, får den utryck så att den andra personen känner att vi har förstått varandra? Kommer vi fram till vad patienten faktiskt oroar sig för?

Utöver det har stetoskopet anlänt, haha, naturligtvis kan det inte låtas bli att utforskas och en hel del av människorna i bekantskapskretsen har blivit mer eller mindre påtvingade ofrivilliga amatöraskultationer. Lite facinerande är det ju dock, en god vän stoppar stetoskopet i öronen, lyssnar på sig själv och ser helt förundrad ut. "Vad mäktigt det låter liksom... Det där är ju helt "life changing"!" utbrister han storögt. Och visst är det mäktigt på något sätt, ett organ som slår ca 72 slag/min för oss, jämt och ständigt. Lever vi tills vi är 80 har det slagit uppåt en 3 miljarder gånger. Ofta glömmer vi helt bort att det gör det. =)

onsdag 4 februari 2009

Studieassocear

Ni som läst denna blogg tidigare vet att jag har en viss förkärlek för rosa postits och allt annat som gör studerandet och organiserandet lite färggladare. Eftersom jag nyligen tappat bort min kära fina ta-med-mig-eget-kaffe-till-skolan-termos tänkte jag investera i en ny... =)

onsdag 28 januari 2009

Det obligatoriska stetoskopinlägget



Jag beslutade mig efter mycket velande att köpa ett studentpaket från brastetoskop.se, då får man även reflexhammare som man kan öva att slå diverse vänner, släktingar, pojkvänner och andra stackare som råkar träffa en med. För min del blev det klassiskt svart stetoskop, väldigt ER? ;)

Tentainlägg

Jag klarade den stora skriftliga terminstentan, dock känner jag mig inte riktigt nöjd. "Typiskt läkarstudenter att ha patologiskt perfektionistkomplex." tänker du kanske, men det handlar absolut inte om det. Gränsen för att bli godkänd är trots allt rätt låg på våra tentor, och den här utbildningen har aldrig handlat om att bara klara tentan för mig. Detta är ju vad jag vill syssla med, jag tycker det är fantastiskt intressant och roligt. Så vad hände förra terminen? Jag vet inte riktigt, jag var oorganiserad, slapp och kom inte riktigt igång. Hade dålig studieteknik och läste på fel sätt.
Har trots allt lärt mig en hel del till denna termin vilket jag ska försöka ta tillvara på, tänkte även dela med mig av dem till er, kanske kan de basala men ack så viktiga insikterna vara någon annan till nytta!
Den största studietekniska saken jag kommit på är att börja enkelt, skaffa sig en överblick först, läsa enklare böcker och försöka förstå det först. En timme av "övergripande" läsande ger tillbaka 5 timmar senare. Sen ger det väldigt mycket att använda olika medier, istället för att bara statiskt läsa så ta lite wikipedia, animeringar och youtube-filmklipp och krydda dagen med. ;)
Den sista notisen är, ta bra anteckningar! De är guld värda när du ska repetera inför en helterminstenta, även om du tror att du kommer minnas allt och inte skrivit något (Det gör iaf inte jag.) eller om du läst _allt_ och tagit anteckningar på _allt_, utan att riktigt förstå vad som är viktigt, blir det precis lika värdelöst när du sen sitter där. Håll dem kompakta och rita mycket bilder!
Sist men inte minst, saker händer! Ibland funkar det jättebra, ibland är det kul och intressant och ibland kommer allt annat emellan, det är inte slutet på världen! Lite distans och effektiv pluggteknik så blir det roligare och finns tid över till en massa annat. Speciellt så behöver du inte rensa hela kalendern två veckor innan tentan. ;)
Så oroa er inte, jag sitter inte här och tjuter över att jag misslyckats på tentan som jag klarade, jag bara har lärt mig något till denna terminen och tänkte försöka ta till vara på det. Nu ska jag fira att jag tagit 60 högskolepoäng! Yeeey! Studs studs!