fredag 28 mars 2008

Yey!

Jag klarade första tentan, skönt! Det firas med ballerinakex och en enorm kopp kaffe. Nu känns det roligt att hugga tag i cellbiologin med, ny start, tunga böcker och många fina färgpennor. Det är synd att man inte lär sig något bara av att använda de fina färgpennorna. Jag är helt övertygad om att de hjälper till dock. Gör världen och föreläsningskompendierna lite mer färgglada. =)

tisdag 25 mars 2008

Badrumssång och pytt i panna.

Hon tittar glatt upp på mig ifrån toalettstolen, studsar lite där hon sitter och nynnar glatt. Så fort hon rör sig går det hastigt, som om benen var fulla med sprall trots att åren närmar sig 90. Plötsligt vänder hon sig till mig och frågar samma fråga hon ställde för två minuter sedan. Jag ger henne samma svar. Hon verkar nöjd. Undersköterskan som instruerar mig är guld värd, skrattar och kramar. Vi fnissar alla tre. Sjungandet fortsätter, håret kammas, kläderna åker på. Sist kommer läppstiftet, och halsbanden såklart.
På bordet i nästa rum ligger ett telegram, undertecknat Carl Gustaf och Silvia. Gratulationer på 100 årsdagen. Benen är smala och bär inte riktigt längre. Vi hjälps åt att flytta henne, en suck av lättnad att få sitta i rullstolen.
I det trejde rummet gör det ont, jag smörjer in ryggen och värmer med händerna. Klär på så varsamt jag kan.
I samlingsrummet äts det mat. Det får ta den tid det tar. Det får allt här. Vart skulle vi ha brått?
Ute skiner vårsolen, blommorna beundras och en förnöjd suck kommer ifrån rullstolen framför mig. Inte allt är sammanhängande, men det spelar ingen roll. Skrattar vi så skrattar vi, att ingen vet varför är mindre viktigt.
Det är mycket kramar, och mycket skratt. Tårar ibland. Jag lämnar dem i eftermiddagskaffet och traskar iväg mot bussen. Jag tittar ner på mina smutsiga gymnastikskor och trasiga jeans och kommer plötsligt att tänka på ett stort konferansrum, fyllt av kostymer och klackskor. Det mesta i svart, någon gång grått. De lattefyllda kaffekopparna. Alla de där pengarna vi kunde förlora, den där kalkylerade risken vi måste ta hänsyn till. Högarna med papper. Det viktiga passerkortet och fotoIDt. Jag ler åt mina pyttipannanedstänkta jeans och åt hur mycket vi skrattade när de uppkom under lunchen. Vem visste att gafflar kunde flyga?

Nej, jag byter passerkort och lädermappar mot flygande gafflar och badrumssång anyday.

måndag 24 mars 2008

Sommarjobb, undersköterska.

Jag önskar att jag hade haft omvårdnadskompentens från gymnasiet, då hade jag innan och under min studietid kunnat arbeta som undersköterska. Det verkar variera lite i olika delar av landet, här där jag läser, behöver man ha läst T6 på läkarutbildningen innan man kan söka extrajobb som uska eller skötare. I Stockholm utlyser de vissa specialtjänster under sommaren som läkar och sjuksköteskestudenter kan söka redan från T1. Väldans bra tycker jag.
Vi tränas under vår prekliniska utbildning i patientkontakt, vi har temadagar inom omvårdnad, men att arbeta i vården är en helt annan sak. Det ger en förståelse om hur andra arbetskategorier inom vården arbetar, en möjlighet att faktiskt arbeta nära patienterna och att befinna sig i den speciella miljö det trots allt är. Bli mer van vid den och inte finna den lika skrämmande. Det skulle kännas tryggare att komma ut på den kliniska delen av utbildningen med den erfarenheten med sig.

fredag 14 mars 2008

Basal omvårdnad och biokemi

Idag har vi övat basal omvårdnad, i det ingår förflyttningar som att sätta någon upp i en säng, vända en patient, bädda rent med patienten i sängen. Det var väldigt nyttigt, det är läskigt att bli vänd på sidan med huvudet över kanten på en smal hög sjukhussäng när man inte känner att personen brevid håller emot. Tänk då så skrämmande det vore om man vore rörelsehindrad, utan chans att ta emot sig.
Nu är det påsklov, eller, inläsningsvecka. Det behövs, biokemin har trots allt funnit sig tillrätta ganska långt bak i hjärnan, i något trevligt litet dammigt hörn.

tisdag 11 mars 2008

Soffa, kaffe och gamla avsnitt ER.

Perfekt avslut efter dagens tenta! Vilken lyx det är att avsluta en kurs och börja på något nytt, släppa alla neuromuskulära synapser, kollateralligament och uniparentell disomier. Cellbiologiupprop kl 10 imorgon, ger en respit på 22 underbara timmar. ;) Under den tiden är det också fullt tillåtet att ignorera den växande disken och tusentals flyttladorna som borde packas upp. Life is good.

söndag 9 mars 2008

Vi är mer lika än vi är olika

Vi möter dem tidigt i vår utbildning, genom genererade patientfall på papper möter vi extremer av de etiska dilleman vi kan ställas inför i vårt framtida yrke. De ställer saken på sin spets och tvingar oss att tänka efter. På något sätt snuddar vi endå vid eviga frågor, om liv död och mänsklighet. Kanske främst döden som verkar vara oss så främmande annars i vår västerlänska vardag. Tillochmed åldrandet är kanske främmande för oss som är 25. Plötsligt slår det mig att vi nog alla är mer lika än vi är olika. Inför de grundläggande förutsättningarna för liv är vi lika.

lördag 8 mars 2008

Tenta och vita rockar

Den första tentan närmar sig och planen för helgen består av anatomi, genetik och stora mängder koffein. Så härligt, bara jag mina böcker, den enorma rosa muggen och X-antal färgpennor.
Vi har hunnit med en studiedag med, utklädd i vit rock med ärmar ner till golvet tassade jag runt på vårdcentralen och träffade den ena halsflusspatienten efter den andra. Jag trivdes bra på vårdcentral, man träffar så ofantligt många olika människor, ingen dag verkar vara den andra lik. Märkligt var det att stå där efter sex veckor och plötsligt tittar patienten upp på en, full av förtroende, bara för att jag står där i den vita rocken. Allt jag kan göra är att lyssna och ge gensvar. På något sätt verkar det endå göra en skilnad. Att bara lyssna. Efter en dag är jag helt slut, och det känns alldeles fantastiskt bra. Jag tror jag är på rätt ställe i världen... Jag ska bara klara den där tentan. Och de närmaste 5,5 åren. =)