Neurologi och minne

Roligt att jag här för några inlägg sedan beklagade mig över min todolista. Den har utökats kraftigt sedan dess, för att uttrycka det milt. De högst prioriterade sakerna har dessutom flyttat från den överfulla listan till baksidan av min hand för att de öht ska ha någon chans att bli utförda och inte försvinna i virrvarret i mitt huvud. Takten har sakta men säkert ökat på utbildningen och nu är det en hel del att läsa, och en hel del anatomi att pränta in. Nu är naturligtvis den överfulla todolistan inte bara skolans fel, jag har alltid gillat att engagera mig i saker vilket har en tendens att fylla kalendern. Men det är precis så jag trivs.
Detta är fredagseftermiddagen för min del; Somatosensoriska banor i CNS, smärta, c- gamma- a- delta- fiber, proprioceptorer, dopamin-pathways, basala ganglier, spinala reflexer. Pust! Nu är jag såå trött och funderar på att inte alls ge mig ut ikväll utan bädda ner mig i soffan och somna tidigt, känns fantastiskt lockande!

Bra föreläsare

Gör verkligen så otroligt mycket. Någon som är engagerad, strukturerad och pedagogisk. Plötsligt räcks det upp händer i luften, otaliga frågor ställs och morgontrötta ögon blir nyfikna. Tre timmar senare lämnar han ifrån sig en drös både klokare och framförallt mer intresserade studenter som nu plötsligt ska bli neurologer. Det är tur att de finns, inspirationskällorna som får alla att tända gnistan igen.

Tyvärr är det inte alltid så, en stor del av de föreläsare vi haft under de prekliniska terminerna såhär långt är forskare eller doktorander som inte alls har något intresse för utbildning, men som en del i deras tjänst är de så illa tvungna att befatta sig med oss. Resultatet blir därefter. Det är så synd! Varför finns det inte en väg att göra karriär av att undervisa? Sätt att locka dit människor som är intresserade och vill föreläsa. Jämför man med många andra länder, är det där fantastiskt hög status att undervisa och de som undervisar lägger ner stort engagemang i det. Man har stor respekt för undervisningen och det blir ömsesidigt. En omotiverad doktorand som pratar biokemi blir sällan lyckat, varken för oss eller dem.

Titta ner

Kan inte låtabli att reagera på några av läkarna i Sjukhuset. Varför står de upp? Det känns bara så stressande, att stå upp med journalen i hand och titta ner på någon i en säng när de söker på akuten. Jag hade iaf kännt mig mycket mer bekväm om någon bara drog fram en pall, satte sig ner och tittade på mig. Det lär inte ta längre tid och hade förmodligen både fått patienten att känna sig lugnare och gett dig som läkare bättre svar. Enkel regel, i din yrkesroll jobbar du, där kommer patienten alltid först. Även om du själv är stressad kommer det i andra hand. Ta ett djupt andetag och sätt dig på stolen förtusan.

Hål i huvudet

Hahaha, så roligt att jag den 19 september tyckte att jag hade en lång todolista.

...Den är nu _betydligt_ längre. =) Jag har iof välvilligt valt att fylla den med en massa aktiviteter

Det är en hel del mer att läsa nu under termin 2, fantastiska mängder anatomi. Visste ni förresten att man har ganska många hål i huvudet? Det har man faktiskt, där det går en massa nerver och blodkärl genom vissa, och som vår käre föreläsare neurokirurgen sa "Strunt i det hålet, där går endå inget viktigt" tydligen går det inget viktigt i andra hål. Hålen har dessutom namn, oftast är de namngivna beroende på vad som åker igenom dem och heter då foramen någonting. Det finns trots allt logik i systemet, sedan att allt i kroppen verkar vara namngivet efter mat kan ju förefalla underligt. Någon stod och petade i ett lik och såg något som liknade ett bär och döpte det sonika till något "bärliknande". Fast på latin = acinus. Eftersom det är ganska bra att kunna några av dessa ord när man stöter på bärformade formationer i sin bok, eller för all del i sin omgivning och ska lista ut vad de heter har någon vänlig själ gjort en fin ordlista och lagt på kursens hemsida. Där kan även läsas;
corona lat. (kunga)krona, även äckligt mexikanskt öl.