Skifte och regn

Idag regnar det i Malmö, inte mig emot. Tiden vid skrivbordet gör sig som bäst när det smattrar på fönstret bredvid. Jag brukade ha en helt annan karriär innan jag började läsa till läkare, ett liv i IT-branchen fyllt med möten, svarta pärmar, kunder. En vän till mig skickar över en IDG artikel där de följt en god vän och kollega till mig under en hel dag. Jag skrattar och känner igenom både honom och mig själv i kaoset som beskrivs mellan 06.00 och 01.00 under en arbetsdag som konsult. Många har frågat mig om jag inte saknar det, om jag aldrig känt mig osäker över mitt val. Om jag inte saknar pengarna och det glada livet. Sanningen är att jag aldrig gjort det, det kändes alltid som att det var något temporärt, inget jag skulle göra för evigt. Jag visste att det inte var där jag ville vara. Det slår mig nu hur mycket livet trots allt förändrats sedan dessa dagar. Trots allt var det intensiva dagar fulla med fantastiska människor, mycket skratt som rusade på i 880 km/h mellan 7 och 22 om dagarna. Men just det älskade jag faktiskt, det intensiva, snabba besluten, adrenalinkickarna och otroliga mängden människor man omgav sig med. Jag tror man slet ut en mobil på 6 månader på den tiden. Det är sant att livet som student är mycket annorlunda. Man går från att vara en individ i sitt arbete, där man använder både sin kunskap och så mycket mer, sin personlighet, andra talanger eller icke-talanger man må besitta, till att bli ett kodord på ett papper efter en tenta. Jag tror det är något som kommer att förändras till de kliniska terminerna. Mycket kommer nog förändras. Jag hoppas att jag kommer att trivas, känna att även om jag inte är bäst på att memorera varenda receptor så är jag kanske duktig på andra saker. Som att prata med människor. Jag vet inte än, för jag har ju inte varit där och provat på det. Men jag hoppas det. Livet förändras igen. Jag älskar det. Det är ju så härligt när det gör det.