Ibland når man verkligen en gräns. Jag gjorde det plötsligt i lördags. Ser tillbaka här på bloggen och i efterhand är det lätt att se, hur inläggen blivit ett utdraget klagande om en för lång todolista. Vad hände med insikterna, livet på vägen? Varför rusar man? Det kan irritera mig en aning att upptäcka var jag befann mig, nergrävd i måsten. Hur hamnade jag där? När blev allt prestationsinriktat? Plötsligt släpper jag det, det som faller faller. Jorden snurrar faktiskt imorgon trots det. Nu måste jag bara få ligga här och göra precis vad jag faktiskt vill, inte det jag måste.
Det finns människor som skulle döma ut andra för en missad tenta, eller en framflyttad tentaskrivning. Att inte prestera är ett misslyckande. Även om det inte uttalas i ord finns det där, i miljön man befinner sig i. Mellan raderna är det det som räknas, du blir dina prestationer. Nejtusan, så vill jag inte leva. Jag är engagerad i min utbildning och mitt framtida yrke, jag kommer alltid sträva efter att göra det så bra jag någonsin kan. Men detta är faktiskt bara en del av livet. Alla andra ting runtomkring som sätter verkligheten i perspektiv. Att bara få vara. Utan prestationskrav. Att njuta av alla andra saker i livet. Visst låter det vansinnigt? Det är väl inte något man glömmer? Men det är lättare hänt än jag trodde, att man rusar iväg och gräver ner sig i måsten. Tillslut vågar man inte stanna upp för det betyder att man måste tänka.
Jag landar lite och påminner mig själv om att det inte är ett misslyckande. Ett misslyckande vore att vakna om 20 år och inte ha levt och blivit bara mina prestationer. Så tomt det vore.
Visar inlägg med etikett prat. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett prat. Visa alla inlägg
fredag 12 mars 2010
tisdag 10 februari 2009
Samtalsmetodik och stora val
Efter tre terminer i Lund delas klassen upp och ca 50 st fortsätter i Lund och 50 i Malmö. Eftersom jag redan bor i Malmö var valet för min del spikat, dessutom gillar jag UMAS! Det är ett trevligt universitetssjukhus med jättebra studentlokaler. Det känns också som att man skulle kunna se en bredare mängd patienter i Malmö än i Lund som är väldigt högspecialicerat och har lite annat demografiskt upptagningsområde. Dock är övervikten nästan alltid mot Lund, så även i vår klass. Imorgon blir det lottning för att jämna ut fördelningen och många nervösa nagelbitare syns i korridorerna.
Under veckorna har vi även tränats i samtalsmetodik, vilket är mycket svårare än vad man kan tro. Finns många saker att tänka på, visa förståelse, ge gensvar, försöka få fram vad patienten oroar sig för, vilket problem man ska tackla först samtidigt som en obligatorisk medicinsk repertoar rusar runt i huvudet "Ospecificerad magsmärta, fråga om ditten och datten och och". Verkligen så bra med övning i detta tidigt, man kan behöva lite redskap med sig... Så mycket saker vi gör utan att tänka på det som kanske uppfattas på ett helt annat sätt utifrån än vi själva menat. Även om vi känner empati, får den utryck så att den andra personen känner att vi har förstått varandra? Kommer vi fram till vad patienten faktiskt oroar sig för?
Utöver det har stetoskopet anlänt, haha, naturligtvis kan det inte låtas bli att utforskas och en hel del av människorna i bekantskapskretsen har blivit mer eller mindre påtvingade ofrivilliga amatöraskultationer. Lite facinerande är det ju dock, en god vän stoppar stetoskopet i öronen, lyssnar på sig själv och ser helt förundrad ut. "Vad mäktigt det låter liksom... Det där är ju helt "life changing"!" utbrister han storögt. Och visst är det mäktigt på något sätt, ett organ som slår ca 72 slag/min för oss, jämt och ständigt. Lever vi tills vi är 80 har det slagit uppåt en 3 miljarder gånger. Ofta glömmer vi helt bort att det gör det. =)
Under veckorna har vi även tränats i samtalsmetodik, vilket är mycket svårare än vad man kan tro. Finns många saker att tänka på, visa förståelse, ge gensvar, försöka få fram vad patienten oroar sig för, vilket problem man ska tackla först samtidigt som en obligatorisk medicinsk repertoar rusar runt i huvudet "Ospecificerad magsmärta, fråga om ditten och datten och och". Verkligen så bra med övning i detta tidigt, man kan behöva lite redskap med sig... Så mycket saker vi gör utan att tänka på det som kanske uppfattas på ett helt annat sätt utifrån än vi själva menat. Även om vi känner empati, får den utryck så att den andra personen känner att vi har förstått varandra? Kommer vi fram till vad patienten faktiskt oroar sig för?
Utöver det har stetoskopet anlänt, haha, naturligtvis kan det inte låtas bli att utforskas och en hel del av människorna i bekantskapskretsen har blivit mer eller mindre påtvingade ofrivilliga amatöraskultationer. Lite facinerande är det ju dock, en god vän stoppar stetoskopet i öronen, lyssnar på sig själv och ser helt förundrad ut. "Vad mäktigt det låter liksom... Det där är ju helt "life changing"!" utbrister han storögt. Och visst är det mäktigt på något sätt, ett organ som slår ca 72 slag/min för oss, jämt och ständigt. Lever vi tills vi är 80 har det slagit uppåt en 3 miljarder gånger. Ofta glömmer vi helt bort att det gör det. =)
lördag 8 november 2008
Mänskliga rättigheter och en släng av insomnia
I dagsläget undervisas läkarstudenterna i Sverige inte i mänskliga rättigheter, det är dock beslutat att så ska göras, i sedvanlig akademisk tradition tar allt naturligtvis tid att införa. Ganska ordentligt lång tid. Under tiden har trevliga vänner till mig inom IFMSA (www.ifmsa.se) ordnat en föreläsning i MR som utfördes av två mastersstudenter i folkrätt. Fantastiskt duktiga var de! De hade förberätt minutsiöst och lyckades verkligen förmedla juridikens basala virrvarr till oss ovetande medicinstudenter, från grunden till vad de mänskliga rättigheterna innehåller och baseras på till den direkta tillämpningen inom sjukvården i Sverige - vård för papperslösa samt vård för asylsökande. Två timmar senare är jag betydligt mer insatt och har en enormt mycket bättre förståelse kring dessa så ofta citerade och refererande regler. Jag lovar att ge er en sammanställning om min nyförvärvda kunskap i framtida inlägg, jag ska inte försöka ge mig på det när kl är snart två på natten.
En helt annan notering, imorgon _måste_ jag plugga. I mängder. Behöver lära mig armen, axeln, handens anatomi och rörelsemönster på ca 4 timmar. Jag tror faktiskt inte att det går, men jag ska ge mig tusan på att det blir fyra så effektiva timmar som är humant möjligt. Om den planen ska gå i lås får vi hoppas att insomnian släpper sitt grepp snarast! Eftersom jag är en sådandär filur som verkligen upphör att fungera utan ordentliga doser sömn.
En helt annan notering, imorgon _måste_ jag plugga. I mängder. Behöver lära mig armen, axeln, handens anatomi och rörelsemönster på ca 4 timmar. Jag tror faktiskt inte att det går, men jag ska ge mig tusan på att det blir fyra så effektiva timmar som är humant möjligt. Om den planen ska gå i lås får vi hoppas att insomnian släpper sitt grepp snarast! Eftersom jag är en sådandär filur som verkligen upphör att fungera utan ordentliga doser sömn.
onsdag 1 oktober 2008
Hål i huvudet
Hahaha, så roligt att jag den 19 september tyckte att jag hade en lång todolista.
...Den är nu _betydligt_ längre. =) Jag har iof välvilligt valt att fylla den med en massa aktiviteter
Det är en hel del mer att läsa nu under termin 2, fantastiska mängder anatomi. Visste ni förresten att man har ganska många hål i huvudet? Det har man faktiskt, där det går en massa nerver och blodkärl genom vissa, och som vår käre föreläsare neurokirurgen sa "Strunt i det hålet, där går endå inget viktigt" tydligen går det inget viktigt i andra hål. Hålen har dessutom namn, oftast är de namngivna beroende på vad som åker igenom dem och heter då foramen någonting. Det finns trots allt logik i systemet, sedan att allt i kroppen verkar vara namngivet efter mat kan ju förefalla underligt. Någon stod och petade i ett lik och såg något som liknade ett bär och döpte det sonika till något "bärliknande". Fast på latin = acinus. Eftersom det är ganska bra att kunna några av dessa ord när man stöter på bärformade formationer i sin bok, eller för all del i sin omgivning och ska lista ut vad de heter har någon vänlig själ gjort en fin ordlista och lagt på kursens hemsida. Där kan även läsas;
corona lat. (kunga)krona, även äckligt mexikanskt öl.
...Den är nu _betydligt_ längre. =) Jag har iof välvilligt valt att fylla den med en massa aktiviteter
Det är en hel del mer att läsa nu under termin 2, fantastiska mängder anatomi. Visste ni förresten att man har ganska många hål i huvudet? Det har man faktiskt, där det går en massa nerver och blodkärl genom vissa, och som vår käre föreläsare neurokirurgen sa "Strunt i det hålet, där går endå inget viktigt" tydligen går det inget viktigt i andra hål. Hålen har dessutom namn, oftast är de namngivna beroende på vad som åker igenom dem och heter då foramen någonting. Det finns trots allt logik i systemet, sedan att allt i kroppen verkar vara namngivet efter mat kan ju förefalla underligt. Någon stod och petade i ett lik och såg något som liknade ett bär och döpte det sonika till något "bärliknande". Fast på latin = acinus. Eftersom det är ganska bra att kunna några av dessa ord när man stöter på bärformade formationer i sin bok, eller för all del i sin omgivning och ska lista ut vad de heter har någon vänlig själ gjort en fin ordlista och lagt på kursens hemsida. Där kan även läsas;
corona lat. (kunga)krona, även äckligt mexikanskt öl.
torsdag 11 september 2008
Värt att kämpa för
Alltså vet ni. Det här med att plugga till läkare är så sjukt roligt! Haaha! Sååå värt all den möda det tog för att ta sig hit. =)
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)