En början till.

Jag smygläser schemat inför termin 6 och plötsligt är den där igen, den där kittlande känslan av nyfikenhet i maggropen. Det ska bli roligt. Och spännande. Och wow. Visst kommer det bli tufft, men det är härligt. Medicinnörderi. Det är skönt att känna den igen, det kittlande facinationen. Sure, man kommer vara i vägen. Det kommer vara handledare som inte tycker om en och vice versa, det kommer vara svåra patienter och det kommer vara bekräftande patienter. Det kommer vara labbanalyser, rosa internmedicinbok, kreatinitstegringar och röntgenronder. Möten med sorg, sjukdom, men också alla de andra stunderna av möten med medmänniskor någonstans i livet. Tidiga mornar, jourer och den där skrämmande känslan av otillräcklighet. Vilse på den nya akuten. Och det känns underbart. Jag vill grotta ner mig med internmedicinboken och lära mig allt.
Ibland får man sådana stunder när man ger sig själv ett break. Plötsligt återkommer insikten om vad det är man gör, och varför.