Tankeställare

Jag går förbi läkarschemat som hänger på väggen, med kaffekoppen i hand. Det är tydligt hur eskaleringen går, AT-läkarna i botten, ST-läkare, avdelningsläkare, konsultläkare, jour och bakjour. Och överst, överläkare, chefsläkare. Det slår mig hur lång tid det kommer ta att faktiskt bli bra på detta. Att kunna sina saker, komma in på sin arbetsplats och veta vilka alla är, hitta till kaffet, kunna alla rutiner och känna igen majoriteten av de patientfall som strömmar ens väg. Ni vet, kunna komma till jobbet och känna sig trygg. Veta hur man ska agera och veta precis var man ska fråga om hjälp när man behöver. En AT-läkare kommer rusande förbi mig "Var tusan är det det ringer?" säger hon med mobilen i högsta hugg i jakt på sin sjukhustelefon, den vaga signalen växer till sig när hon rotar igenom skåpet. "Ha!". Hastigt kölas den ner i fickan med medicinska PM, anteckningar och EKG linjaler. "Hej då!" ropar hon, halvvägs ute genom dörren. Ja jösses tänker jag, smuttar på kaffet och känner mig plötsligt gammal och vis. Av någon förunderlig anledning, fast jag är så färsk man kan bli.