Växer!
Läsa om ben, benbildning, frakturer och benläkning
Embryonal benutveckling
Leder
Histologi, ben brosk bindväv, coloring atlas
Repetition CNS
Etikreflektion
Artikelpresentation
Förebereda inför modelldemonstration bål
Helst innan måndag. =)
fredag 19 september 2008
tisdag 16 september 2008
Många tankar väcks.
Etikseminarie. ~100 läkarstudenter på termin 2. En film visas, en vårdmiljö utan respekt, kräkningar och en mörk bild förs fram. Det är omöjligt att inte ta åt sig, bli illa berörd. Diskussionerna trevar sig fram. Vissa regler gäller; Man får inte bli berörd (det får man nästan aldrig), man får aldrig tro att saker skulle kunna vara annorlunda, då är man naiv. Man får aldrig säga att "Jag vill bli en bra doktor." för då är man pretantiös. Det som är helt okej är att vara oberörd, blasé och gärna tycka att hela etiken är flum.
Men mest av allt får jag ju inte tycka något än, jag går bara termin 2. Jag vet ju inget än, för jag har inte upplevt det än. Bäst då att lita till andra. "Du ser ju, de som jobbat länge. Klart det blir så. Du kommer också hamna där en dag." Jasså, bara för att vårt förhållande till yrket kommer förändras med tiden är det helt okej för oss att gå in i det färdigt avtrubbade? Nej. SLÅSS. Slåss för att få vara idealister. Slåss för att ge bra vård och slåss för att bli den bästa läkaren du kan vara, inte för din skull, för dina medmänniskors skull. Vägra pressa dig ner i en form av blasé när vi arbetar med liv och död. Det är inte en sådan läkare jag vill bli och jag vägrar rycka på axlarna och inte bry mig - bara för att det är lättast så.
Men mest av allt får jag ju inte tycka något än, jag går bara termin 2. Jag vet ju inget än, för jag har inte upplevt det än. Bäst då att lita till andra. "Du ser ju, de som jobbat länge. Klart det blir så. Du kommer också hamna där en dag." Jasså, bara för att vårt förhållande till yrket kommer förändras med tiden är det helt okej för oss att gå in i det färdigt avtrubbade? Nej. SLÅSS. Slåss för att få vara idealister. Slåss för att ge bra vård och slåss för att bli den bästa läkaren du kan vara, inte för din skull, för dina medmänniskors skull. Vägra pressa dig ner i en form av blasé när vi arbetar med liv och död. Det är inte en sådan läkare jag vill bli och jag vägrar rycka på axlarna och inte bry mig - bara för att det är lättast så.
torsdag 11 september 2008
Värt att kämpa för
Alltså vet ni. Det här med att plugga till läkare är så sjukt roligt! Haaha! Sååå värt all den möda det tog för att ta sig hit. =)
måndag 8 september 2008
Studieteknik
Jag är dålig på att läsa hemma, det bara är så. Jag kan verkligen inte koncentrera mig och blir mest irriterad. Idag beslutade jag mig för att släntra iväg till favoritfiket efter skolan och satte mig där och läste, gissa om effektivt! Plötsligt går allt mycket lättare och jag lyckas plöja igenom otaliga sidor embryologi. Det där med att läsa på fik måste jag utöva mer - det är som att plugga fast bara litegran. Man kan ta små pauser för kaffe och chokladbitar och titta på folk - framförallt känner man sig inte lika instängd och mossbeväxt som, iaf jag gör, efter 20 minuter vid mitt skrivbord. Icke att förglömma ser man ju himla duktig ut. =)
Idag har adlibris _äntligen_ skickat min kurslitteratur också, yes yes yes!
Idag har adlibris _äntligen_ skickat min kurslitteratur också, yes yes yes!
söndag 7 september 2008
Det blir inte alltid som man tänkt sig.
Blir det någonsin det? Här har jag haft tre månaders sommarlov där jag faktiskt, måste erkännas, mest längtat tillbaka till skolan. Det är väl ett gott tecken såhär i början av en utbildning. Jag hade finfina planer på hur organiserad jag skulle vara, jag skulle plugga varje vecka, göra fina anteckningar och samla ihop i ett fint system så att det blir lätt att repetera inför tentan. Hur tror ni det gick för mig första veckan? Naturligtvis. Plötsligt var det mycket roligare att fika, träffa kursare, baka bullar, städa lägenheten, och nu sitter jag här. Söndag kväll. Embryologi. CNS utvecklingen. "Hoppsan, var det sådär många sidor." Vad roligt, bäst jag skriver lite blogg om hur karaktärslös jag är. Det har varit roligt att börja igen även om fredagen innehöll en över två timmar lång anatomigenomgång. Äldrekursare som agerar snälla amanuenser till oss går tålmodigt igenom långa listor med latinska namn på områden i hjärnan, vener, artärer, nerver. Utan att blinka pekar hon ut den ena ogreppbara strukturen efter den andra i hjärnan. (Inte lätt att kludda ned dem på en kursare tyvärr, hade ju varit praktiskt annars.) Detta efterföljt av en histologigenomgång med 20 olika preparat som alla är rosa och lila. Magiskt nog är den ena faktiskt lever och den andra tarmludd. Det blir säkert bra, med lite övning.
Nu ska jag sluta blogga och läsa embryologi. Ska bara städa mitt skrivbord först. Och göra en kopp te också. Förresten borde jag säkert slänga i en tvättmaskin med. Det är nog lika bra.
Nu ska jag sluta blogga och läsa embryologi. Ska bara städa mitt skrivbord först. Och göra en kopp te också. Förresten borde jag säkert slänga i en tvättmaskin med. Det är nog lika bra.
måndag 4 augusti 2008
Memory?

Detta med memoreringskunskaper har aldrig varit min starka sida, geografi, glosor, årtal och kungar. Alla gånger jag under min skoltid behövt memorera ren kunskap har jag varit katastrofalt dålig på det. Jag kommer verkligen inte ihåg saker om jag inte får sätta dem i ett sammanhang. På kurswebben för termin 2 ligger en anatomilista på strukturer vi ska lära oss att identifiera. Det är en ganska lång lista, och framförallt inser man snabbt att detta faktiskt är baskunskap som man kommer behöva. Så, hur kommer man ihåg dem? Någon som har några bra tips inför terminsstarten? =)
onsdag 23 juli 2008
Om läkarutbildningen
Sedan jag började blogga har det dykt upp en hel del besökare här, jätteroligt! Så efter önskemål kommer här ett litet inlägg om läkarutbildningen.
Läkarutbildningen skiljer sig åt en hel del beroende på studieort, idag jobbar alla orter utom Göteborg med någon form av PBL - problembaserat lärande. I Lund där jag läser har man använt PBL en längre tid. För min egen del trivs jag jättebra med PBL, det är roligt, man får interagera med andra och befästa sina kunskaper på ett bra sätt. Den första terminen i Lund har helt ärligt, inte varit speciellt betungande. Man har god tid på sig och fouks ligger på att få en övergripande förståelse, inte alla detaljkunskaper. Det var nog ingen av oss i klassen som spenderade 40h/vecka på studier under första terminen - även kursledaren påpekade detta och sa att det är upplagt lite så med vilje. Dock har jag pratat med studenter på de kliniska terminerna, från termin 6, där många av dem verkar spendera ca 50h/vecka på sitt skolarbete. Så jag förväntar mig verkligen att det blir tuffare längre fram. Det verkar också skilja sig endel mellan studieorterna.
Det är många i min klass som är lite äldre och har gjort annat, man har verkligen alla möjligheter om man vill, finns en hel del härliga bevis på det i min klass. Det verkar finnas en föreställning om att läsa på läkarutbildningen är jättetufft och tar upp hela ens liv, och, det är en hel del saker att hålla i minnet men studieteknik lär man sig. Jag tror den stora delen handlar om att faktiskt utbilda sig till yrket, lära sig hantera svåra situationer, bemöta människor med sjukdom eller som befinner sig i kris. Att göra det tror jag kräver mycket av en själv. Risken är nog snarare att det kan kännas så överväldigande att det är väldigt lätt att dras in i det och alltid jobba. Vi får se vad jag säger om fyra år eller så.
För mig har det inte handlat så mycket om att "klara tentan", det jag lär mig nu ska jag ju faktiskt använda. Vilket, om jag ska vara helt ärlig kan vara lite svårt att se när man vänder upp och ned på biokemiboken och tänker att det kanske blir mindre kryptiskt så. Det tror jag iaf kommer bli tydligare högre upp i utbildningen. Det är också helt orimligt att man ska behärska allt, man får helt enkelt lära sig att ha tillit till sin förmåga att lära sig. För det kommer man nog få göra resten av sitt yrkesliv.
Några har undrat om det går att kombinera utbildningen med arbete, eller med barn. Mitt svar på det är nog att allt går om man vill. Och, det viktigaste av allt - läkarutbildningen är bara början, yrket kommer förmodligen kräva mycket av dig under resten av ditt liv. (Beroende på var du väljer att jobba, men, jag frågade en specialist på sjukhuset hur lång tid det tog innan hon kände sig någotsånär säker på sitt yrke. Svaret jag fick var efter 10 år som specialist. Det tål att minnas.) Jag tror att man kommer behöva ha en balans i livet, många av de jag möter på min utbildning är högpresterande människor som kan jobba 25h av dygnets 24 utan att blinka, men det håller inte ett helt liv. Inte för någon. Jag tror det är bra att hitta en balans mellan skola och resten av livet redan under grundutbildningen, annars är det lätt att fastna i ett "Jag ska bara bli klar först." "Jag ska bara göra min AT." "Jag ska bara göra min ST" och vänta nu, hej och hå, så hade det gått 15 år. Nej, utbildningen är inte övermäktig, och det är absolut inte omöjligt att kombinera den med något. Jag skulle tillochmed rekomendera det, ska man arbeta med det resten av livet och trivas så tror jag som med allt annat, vem man än är och gör, så gäller det att trivas. Och en stor del av det är att ha en balans mellan skola, yrke och allt annat väsentligt.
Kram på er som hört av er och lycka till!
Ps. Magnus, du undrade om sommarjobb med, lovar att skriva en update om det nästa gång... =) Ds.
Läkarutbildningen skiljer sig åt en hel del beroende på studieort, idag jobbar alla orter utom Göteborg med någon form av PBL - problembaserat lärande. I Lund där jag läser har man använt PBL en längre tid. För min egen del trivs jag jättebra med PBL, det är roligt, man får interagera med andra och befästa sina kunskaper på ett bra sätt. Den första terminen i Lund har helt ärligt, inte varit speciellt betungande. Man har god tid på sig och fouks ligger på att få en övergripande förståelse, inte alla detaljkunskaper. Det var nog ingen av oss i klassen som spenderade 40h/vecka på studier under första terminen - även kursledaren påpekade detta och sa att det är upplagt lite så med vilje. Dock har jag pratat med studenter på de kliniska terminerna, från termin 6, där många av dem verkar spendera ca 50h/vecka på sitt skolarbete. Så jag förväntar mig verkligen att det blir tuffare längre fram. Det verkar också skilja sig endel mellan studieorterna.
Det är många i min klass som är lite äldre och har gjort annat, man har verkligen alla möjligheter om man vill, finns en hel del härliga bevis på det i min klass. Det verkar finnas en föreställning om att läsa på läkarutbildningen är jättetufft och tar upp hela ens liv, och, det är en hel del saker att hålla i minnet men studieteknik lär man sig. Jag tror den stora delen handlar om att faktiskt utbilda sig till yrket, lära sig hantera svåra situationer, bemöta människor med sjukdom eller som befinner sig i kris. Att göra det tror jag kräver mycket av en själv. Risken är nog snarare att det kan kännas så överväldigande att det är väldigt lätt att dras in i det och alltid jobba. Vi får se vad jag säger om fyra år eller så.
För mig har det inte handlat så mycket om att "klara tentan", det jag lär mig nu ska jag ju faktiskt använda. Vilket, om jag ska vara helt ärlig kan vara lite svårt att se när man vänder upp och ned på biokemiboken och tänker att det kanske blir mindre kryptiskt så. Det tror jag iaf kommer bli tydligare högre upp i utbildningen. Det är också helt orimligt att man ska behärska allt, man får helt enkelt lära sig att ha tillit till sin förmåga att lära sig. För det kommer man nog få göra resten av sitt yrkesliv.
Några har undrat om det går att kombinera utbildningen med arbete, eller med barn. Mitt svar på det är nog att allt går om man vill. Och, det viktigaste av allt - läkarutbildningen är bara början, yrket kommer förmodligen kräva mycket av dig under resten av ditt liv. (Beroende på var du väljer att jobba, men, jag frågade en specialist på sjukhuset hur lång tid det tog innan hon kände sig någotsånär säker på sitt yrke. Svaret jag fick var efter 10 år som specialist. Det tål att minnas.) Jag tror att man kommer behöva ha en balans i livet, många av de jag möter på min utbildning är högpresterande människor som kan jobba 25h av dygnets 24 utan att blinka, men det håller inte ett helt liv. Inte för någon. Jag tror det är bra att hitta en balans mellan skola och resten av livet redan under grundutbildningen, annars är det lätt att fastna i ett "Jag ska bara bli klar först." "Jag ska bara göra min AT." "Jag ska bara göra min ST" och vänta nu, hej och hå, så hade det gått 15 år. Nej, utbildningen är inte övermäktig, och det är absolut inte omöjligt att kombinera den med något. Jag skulle tillochmed rekomendera det, ska man arbeta med det resten av livet och trivas så tror jag som med allt annat, vem man än är och gör, så gäller det att trivas. Och en stor del av det är att ha en balans mellan skola, yrke och allt annat väsentligt.
Kram på er som hört av er och lycka till!
Ps. Magnus, du undrade om sommarjobb med, lovar att skriva en update om det nästa gång... =) Ds.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)