Inom filosofin är modet en dygd som baseras på att något måste gå fel innan den kan komma till användning. Modet att se bistra sanningar i vitögat, att våga agera utifrån våra värderingar, alla dessa situationer kräver att vi hävdar oss emot något som är påväg att bli fel. Även våra värderingar kan behöva bli påminda och förtydligade, så vi vet i vilka situationer vi ska uppbringa vårt mod. Ibland blir det i situationer och i möten människor som våra värderingar förstärks eller blir klara. Men inom medicinen de har också en grund i hur vi väljer att se på medicinen, som en humanistisk verksamhet eller som en strikt teknisk och vetenskaplig sådan. Naturligtvis finns även det vetenskapliga inom medicinen, men den är mer ett verktyg vi använder oss av.
De grundläggande principerna för hur vi bedriver medicin måste utgå från det humana, det moraliska. Med detta följer så mycket. Det är lätt att medicinen får ett fokus som är att göra rätt mer än att göra gott. Finns det en sklinad? Absolut. Att göra rätt kan vara medicinskt rätt, att följa PM och riktlinjer. Men är det rätt för den människan i den situationen? Gör vi gott? Det är en annan mycket svårare och djupare fråga, som jag tror kräver mycket av oss som individer att ta ansvar för. Det är inget man kan bygga riktlinjer för utan måste komma från oss som medmänniskor. Att påminnas den distinkta skilnaden mellan dessa två är viktigt i ett sjukvårdsystem som gärna blir långa travar av remisser och riktlinjer. Att svära sig ansvarsfri för att man ju gjort rätt är att göra det hela lite för enkelt för sig själv, vi har alla kapaciteten att tänka längre än så och bör handla därefter. En kommentar under "Rätt till vård"-konferansen i Stockholm påminner mig om det. "Alltförstor lydnad är till skada, både för individen och samhället." När vi bara lyder slutar vi att själva värdera våra handlingar, historien har alltförmånga skräckinjagande exempel på vad människan är kapabel till i de situationerna. Så ha tillit, som medmänniska, som professionell inom vården, var vi än må befinna oss, ha med en dos civilkurage i bakfickan redo att plockas fram när den behövs.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar