torsdag 18 februari 2010

Tornado

Jag har faktiskt aldrig varit med om maken tror jag, någonsin. Inte ens i de situationer när jag jobbade fruktansvärt mycket tidigare i livet kan det mäta sig med detta. Veckorna bokstavligen störtar iväg, obduktioner, vårdcentraler, klinisk kemi, labbprover, samtalsmetodikövningar, nervstatus, anteckningar, tekoppar, ambitiösa idealister, global hälsa, projektplaner, handledning av yngrekursare, mail mail och åter mail, fakultetsjobb, styrelsemöten och sommarjobbsansökningar fullkomligen rasar runt om mig som en surrealistisk tornado, även om det är skräckinjagande så älskar jag det nog. Jag skulle inte vilja ha det på något annat vis. =)

Det har varit en slitsam period, har känt mig lite fångad i mitt eget liv och schema. Velat fly en stund, sätta mig på ett tåg och kliva av någon annanstans och bara hamna där jag hamnar. Man blir lätt drastisk när man känner sig pressad. Och även om den delen av mig som vill kasta sig iväg ut i världen och gå åt det håll som ser fint ut så är det nog som för mig som för de flesta - Fångade blir vi när vi känner att vi är maktlösa inför vår egen situation. Faktum är ju att vi sällan är det, iaf inte här i vår del av världen. Det går ofta att göra om, man kan faktiskt hoppa av läkarutbildningen om man vill, man kan göra det mesta man skulle få för sig. Lyx!
För mig räcker det med att ligga vaken kvar i sängen en morgon då klockan ringer, vägra gå upp och istället för att bege mig till skolan plocka upp den förbisedda skönlitterära boken och ligga kvar där under täcket. Mitt val, aningen obstinat. Men det räcker för att jag ska känna mig i kontroll igen, banalt kanske. Men halv ett sätter jag mig på cykeln med ett leende på läpparna och tänker. "Whoho! Roligt." Ibland är det kanske bara det som behövs. Inse att man faktiskt satt sig själv i ekorrhjulet, hoppa ur det ett slag, skaka lite på huvudet åt sig själv och hoppa in igen. Sedan får man ju som alltid ta konsekvenserna av sina handlingar som för min del helt uteblev eftersom föreläsningen jag så rebelliskt vägrade blev inställd pga sjukdom. Ibland är det som att man har världen på sin sida när man gör något rätt...

1 kommentar:

Dr Wannabee sa...

Precis som du, bruka jag tänka när livet går i 120% Jag har faktiskt valt läkarprogrammet, jag kan hoppa av om jag vill.
Men det vill jag ju inte :)