Idag är det faktiskt så, efter en eftermiddag på infektionskliniken känner jag mig smått sålld. Faktiskt. Plötsligt är det ju det där igen, just det. Det är ju det här jag ska göra sen. Och för första gången känns det inte fullt lika skräckinjagande, rocken känns inte riktigt lika mycket som något man hittat i utklädningslådan på dagis. En härlig påminnelse om vad som är viktigt.
Fort går det påvägen hem i solskenet med ett leende på läpparna. Det som händer med bra handledare, härliga kursare... Rätt plats och rätt tid. Det kommer finnas dagar som inte känns såhär, det kommer finnas tunga skräckinjagande perioder. Men idag njuter jag av det, helt fullt ut. Idag ska jag minsan bli infektionsläkare!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar