En källa till trygghet verkar vara att förutspå framtiden, det ger någonslags falsk trygghet om att vi vet var vi är och faktiskt är påväg. Kanske ligger tryggheten i att förklika sig med tanken om att man inte vet vad som döljer sig bakom nästa krök, och lita på sin egen förmåga att klättra över stenar om de skulle dyka upp? Tanken är stärkande på något sätt. =)
Vad vi gör av våra liv, vilka vi är och gör är upp till oss. Vi har väldigt sällan anleding till att tycka synd om oss själva. Kanske når självömkandet oss då man gjort ett val man inte varit medveten om - då är det lätt att bli bitter. Har du aktivt, medvetet gjort dina val så får du också stå dina kast. Även inför dig själv. Är det det vi är så rädda för? Att göra faktiska handligar för att det är så mycket lättare att inte handla?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar